Andlig guidning, behövs det?

Annika StenvallDen 8 maj avskedspredikade Annika Stenvall. Hon hade då varit präst i Spånga församling, och senare Spånga-Kista församling, i 11 år. Hon var, och är, en mycket uppskattad präst och har döpt in ett otal barn i vår kyrka men också fått hålla begravningsgudstjänst för många i vårt område under dessa år. Nu har Annika bestämt sig för att pröva på en ny roll i sitt liv, den som auktoriserad stockholmsguide på finska, italienska och engelska. Vid avtackningen av henne i Spånga kyrka sa t.f. kyrkoherde Anders Roos att egentligen var det samma sak, den att vara guide och/eller präst. Det fick mig att fundera. På sätt och vis har han rätt, men enligt mig, inte helt rätt. Visst, båda yrkena handlar om att styra sökande människor in på rätt väg, men är det så enkelt?

När vi söker vårt andliga hemvist, och när vi söker att lära oss mer om en plats, är det samma sak? Nuförtiden finns det appar av diverse slag för att du själv ska kunna guida dig runt museer, kyrkor och även vissa orter. Hur är det om några år, kan vi då digitalt också ersätta prästen eller vigningsyrkena i stort, med appar? Går det lika bra att googla sig fram för att hitta i Gamla Stan som för att hitta vägledning i ditt andliga liv? Möjligen är jag en gammal bakåtsträvare, men jag tror inte på den lösningen. Visst, det finns redan nu ”digitala kyrkor” och även inom Svenska kyrkan kan man lämna sin bön digitalt för att bäras fram i förbön, men hur skulle det vara att bara ha det så? Nej, i mycket av det som händer i de liv vi getts, och vilka vi i förväg inte vet något om, kommer vägen att vara krokig. Vi behöver ledning och guidning, ja, det stämmer, men vi behöver också den mänskliga kontakten för att klara alla krokar. Forskning av diverse art pekar på behovet av personliga möten generellt. Inget kan ersätta detta. Multimiljonärer gör sällan sina investeringar via en app. De reser i sina små jetplan för att få till stånd det personliga mötet. Inget kan ersätta det. Hur viktigt är det inte då med den andliga investeringen, den som kommer att vara i ”evigheternas evighet” som man ofta sa förr?

Nej, Annika, du går nu in i ett annat yrke, men den andliga följeslagaren och guiden, de inom vigningsyrkena, kommer vi alltid att behöva så länge som vi är människor och andliga sökare. Tack därför för de 11 år du ledde oss på den vägen och lycka till i framtiden! Samtidigt säger vi välkommen till nya präster och diakoner som tar över för att hjälpa oss vidare på den väg som leder in i evigheten. Den guidningen behöver vi alltid!

Med önskan om en gudomlig vår

 

Åsa Hole
ordförande