Författararkiv: Åsa Hole

Midvinternattens köld är hård …

Nej, det är klimatmässigt inte riktigt sant just nu, eller hur? Vi upplever just nu en varmare december än på många år, påstår meteorologerna. Men, är detta då helt sant? För att kunna svara mer rättvist på detta måste vi kanske titta på vad vi menar med klimat. Är det bara huruvida det är torrt eller fuktigt ute, eller om det snöar eller är solsken? Nej, det finns också ett hjärtats klimat, det som, precis likt klimatet i vår utomhusatmosfär, kan vara torrt, eller fuktigt, kallt eller varmt. Vi går just nu igenom en typ av politisk kris i Sveriges historia. Mycket av den är orsakat av en låg temperatur på hjärtfronten.  Vi är ett av världens rikaste länder, men vissa av oss tycker inte att medmänsklighet och värme för de som mest behöver det ryms i vårt land eller i vår ekonomi. Det finns inte utrymme för alla som behöver värme. Eller kanske som Bibeln säger när det gällde Maria och Josef: Det fanns inte plats för dem.

Men kom ihåg vad jag skrev ovan: ”Vi går just nu igenom en typ av politisk kris i Sveriges historia.” Vi sitter inte fast i den.  Ju mer vi kan öka hjärttemperaturen och förbättra vårt medmänniskoklimat, ju fortare går vi igenom den. Låt oss denna jul vara med och låta den kärlek vår Herre visade oss genom att låta sin enfödde son komma till oss verkligen öka denna temperatur. Kan det finnas en större hjärtevärme än den som vår Herre gett oss? Låt oss tillsammans vara ambassadörer för honom och låt alla i vårt land, oavsett bakgrund, hudfärg eller religion få del av den permanenta klimatförändring Guds kärlek genom oss och vårt agerande kan ge. Låt oss i den andan börja vårt nästa år – 2015, låt det bli ett sant nådens år.

Julfika med SfV-DMEn riktigt God Jul och ett Gott Nytt År

önskar vi i Spånga-Kista församlings väl – Djärva Möten

Sommaren är här, lev den!

Almedalen 2014 009När det är vinter klagar vi för att det är så långt till sommar. När sommaren kommer så är den antingen för kall, för våt eller ”för” något annat. Varför blir vi aldrig nöjda och lär oss att leva för dagen? Jag tänker ofta på Alf Henriksons dikt som finns i boken från 1964, Medan göken tiger. Så här diktar han:

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.

Vad är det för mening med att leva i framtiden, som vi inte ens vet om vi kommer att få uppleva? Lika mycket, vad är det för mening med att oroa sig för den? Jag hade ett kort samtal med en helt okänd person i Almedalen kring detta i förra veckan. Jag vet inte vem han var och han visste inte vem jag var. Vi väntade bara på att en av ministrarna skulle komma. Men karln verkade helt präglad av oro för allt som kunde gå fel. Jag frågade honom om han kunde ge mig ett exempel på ett av felen som hade uppstått vid tidigare tillfällen. Han berättade kort om ett sådant. Min fråga var då, och hade du oroat dig för just det långt innan också? Nej, svarar han, det hade han inte, för just det hade han faktiskt inte oroat sig för eftersom han inte förutsett att det kunde hända.

Är det inte precis så det är? Vi väntar på saker som vi sedan inte, som i Henriksons dikt, vi inte tar oss tid att uppleva. Likaså oroar vi oss för saker som kan hända, men när något händer är det inte ofta just det vi oroat oss för. Med andra ord, hjälpte oron, eller var detta ett perfekt sätt att slösa den tid vår herre gett oss? Vi kan alla den fina gamla psalmen Den blomstertid nu kommer. Där prisar vi med ord och sång den härlighet och den mångfald herren gett oss. Låt oss ta vara på den och låta herren få ta vara på framtiden. Den kommer, oavsett om vi vill eller inte, och herren är med oss, inte bara i dag, utan alla dagar till tidens ände. Glöm aldrig det!

Sommarhälsningar

Åsa Hole
ordförande

Nu är det jul igen!

IMG_7308Är det inte lika förundransvärt varje år? Alla vet vi att det är julafton den 24 december men trots det känns det som att vi ändå inte planerat in tillräckligt med tid. Tid är en bristvara numera och en tillgång vi ska ta tillvara. Inte bara tid för att hinna handla, baka, slå in paket och ringa faster Agda, utan tid för att begrunda, vad är det vi egentligen håller på med. En gång, när jag var som mest uppe i varv, sa en bekant till mig: ”Men Åsa, vad är egentligen viktigt i ditt liv?” Tänk om vi alla kunde fokusera bara på det, det som är viktigt?

Mitt första namn är Elizabeth. En gång sa min dotter Annika: ”Nej mamma, ditt namn är nog inte Elizabeth utan Elistabeth!” Orsaken var för att jag skrev listor hela tiden och över allt jag skulle hinna med och hur jag skulle hinna med detta. Tiden med våra nära och kära får vi aldrig tillbaka. Njut av den nu! Jag säger inte detta därför att jag är självutsedd expert på detta utan för att jag kanske mest av alla behöver lära mig det.

I dag är det Nobeldagen och vi har medlemsmöte i vår nomineringsgrupp. Vi ska tillsammans lägga tid på att bry oss om varandra och om vår församling. Vi har haft kyrkoval under hösten och vi har lagt tid på att på bästa sätt planera vilka som bäst lämpar sig på de platser vi får till förfogande i kyrkoråd och i utskott. I kyrkofullmäktige har vi nu för de kommande fyra åren fem ordinarie mandat och tre ersättare. Tillsammans ska vi göra vårt allra bästa för att den tid och de resurser som vår församling har används på allra bästa sätt.

Min önskan till er alla för årets jul och kommande år är en möjlighet att endast fokusera på det som faktiskt spelar roll. Då upptäcker vi nog att vi har tillräckligt med tid.

En Riktigt God Jul
och
Ett Välsignat Nytt År
önskar

Åsa ”Elistabeth” Hole
ordförande