Pompom Sönnfors

Pompom SönnforsNär jag var fjorton år och fick lappen om konfirmation hem i brevlådan tror jag att jag rev sönder den. Inte skulle jag konfirmeras. Sånt trams.

Men det funkar visst inte så. Ett halvår senare fick jag av en ren ”slump” en praoplats i Kista kyrka. Snart jobbade jag extra som vakmästare på helgerna och det dröjde inte länge innan jag var både döpt och konfirmerad och dessutom själv konfirmandledare. Samtidigt började jag sjunga i kyrkokören Järva Röster, där jag nu har sjungit i tjugo år.

Just kören var länge mitt enda band till kyrkan när livet ville annat. Jag har bott på många platser och jobbat med många olika saker men Kista kyrka har alltid varit en av mina få fasta punkter.

Nu vågar jag säga att cirkeln är sluten. Jag har flyttat tillbaka till Kista, sitter i kyrkofullmäktige sedan fyra år och är faktiskt också tillbaka på mitt allra första jobb som kyrkvaktmästare några timmar i veckan.

Det är en ynnest att nu, tjugofyra år efter att jag rev sönder den där lappen, vara mer inblandad i Spånga-Kista församlings stora familj än någonsin tidigare. Och jag är glad att kunna ge något tillbaka som medlem i Spånga-Kista församlings väl – Djärva Möten.