Ja, sannerligen är han uppstånden!

sipporFundera lite på rubriken ovan…… Vad står det där egentligen? Det är påskens budskap. Han är uppstånden, men är det ”allt”? Nej, dessa fem ord sammanfattar egentligen allt vad kristen tro står för och har sitt fundament i. Ja, det är så, vi är fundamentalister när det kommer till detta! Kristus är uppstånden. Han sa att detta skulle ske, och så blev det. Vi kan lita på hans ord. Likaså kan vi därför lita på att, som det står i Johannes 11:25  ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör”.

Ibland tycker jag så evinnerligt synd om folk som proklamerar att ”Jag tror inte på någonting, och det gör mig stark och stolt”. För mig skulle det vara en omöjlighet att leva, tror jag. Det skulle nog kännas som att gå på gungfly hela tiden. Man har liksom inget fundament alls att stå på och ge den trygghet som försäkrar dig att du inte är ensam. Någon har sagt att det inte finns något tillfälle som man är så ensam som precis innan man lämnar det här jordelivet. Jag vill inte vara ensam då. Och jag tror inte att jag kommer att vara det, men det får ju stå för mig och min tro.

Under några år har jag och ett antal andra personer i Spånga-Kistaområdet upplevt ynnesten att få vara del av den samtalsgrupp som vår präst Jan Folksén har lett, cirka en gång i månaden, efter gudstjänsten i Spånga kyrka. Vi som fått vara med kommer från alla samhällsklasser, bakgrunder, geografiska delar av församlingen och har alla olika livsstilar, åldrar och erfarenheter. Vi har varit som lite av en ”miniförsamling” på det sättet. Vi brukade börja med att Jan frågar oss om hur vi upplevde dagens predikan. Den underbara känsla jag och antagligen de flesta andra, har fått uppleva i denna öppna och ärliga samtalsmiljö, som gått över alla gränser, verkligen åt alla håll, är något som inte kan köpas för pengar! Upplevelsen att vara mitt bland en grupp människor, som inte rakt av och blint, ”köper” allt vad varken Bibeln, Svenska kyrkan eller treenighet är, och står för det, har gett en sann samvarokänsla och vänskap som jag nog inte riktigt på samma sätt förut upplevt. Men är det inte precis så det ska vara? Ingen ska försöka vara något man ärligt inte är. Samtidigt lever vi i ett samhälle där många är rädda för att ses som det tillskott och den del av mångfalden som vi var menade att vara. Nu går Jan Folksén i pension, och ingen kommer att på riktigt kunna ersätta honom. Förhoppningsvis kommer gruppen ändå att under våren kunna fortsätta, men även om vi ser oss som sanna delar av mångfalden så är vi ändå individer som är unika, och det ska vi också värdesättta. Jesus dog inte, och uppstod inte, för att vi skulle skapa en kyrka av marionetter eller kloner! Mitt hopp är därför att vår kyrka ska växa i den sanna andan av mångfald och inse att Jesus inte var rädd för de som inte var eller ville vara marionetter. Då ska inte vi heller vara det utan frimodigt ta tillvara allt och alla han gett oss!