Ny ordförande

Jag är nomineringsgruppens nya ordförande.Holgers bild

Jag är alltså den som skall driva nomineringsgruppen vidare under POSK. Vi byter namn officiellt i och med kyrkovalet. Alla våra representanter sitter kvar under namnet SFv-DM hela innevarande år.
Jag har inte lika lång kyrklig erfarenhet som min företrädare, Åsa Hole, men jag har lång erfarenhet av att leda både stora som små organisationer och föreningar.

Jag har också förmånen av att ha flera kunniga medarbetare i nomineringsgruppen som jag naturligtvis kommer att ta hjälp av för att nomineringsgruppen skall bli en livfull diskussionspartner i församlingen. Vi strävar efter att bli en växande nomineringsgrupp i kommande kyrkoval, 17 september 2017.
Jag vill samtidigt passa på att tacka Åsa Hole för alla år som vår ordförande.
Jag vill med dessa ord tacka nomineringsgruppen för det förtroende jag fått. Jag ser fram emot ett gott kyrkoval.

Er nya ordförande
Holger Pettersson

Ett nytt år igen

asaDet finns flera nyårsdagar, visste ni det? Den 31 december är det vanliga nyårsafton, nästa dag är det ett nytt kalender år. Och 1:ta advent är det nytt kyrkoår. Vissa har budgetår som går från april till och med mars.

I morgon, den 27 februari 2017 är det också en nyårsafton, för då är det årsmöte i Spånga-Kista Församlings väl – Djärva Möten. Dagen efter har det nya verksamhetsåret börjat och då med ny ordförande.

Jag har varit ordförande i många år nu och större nöje kunde jag inte ha haft. En fantastisk nomineringsgrupp att leda och en underbar och välvillig styrelse att få jobba med. Likaså är detta mitt tolfte år i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, alla som antingen 1:a vice eller 2:a vice kyrkorådsordförande. Men nu går jag vidare. Ordförandeskapet för nomineringsgruppen lämnar jag i morgon, de andra uppdragen vid årsskiftet 2017/2018.

Men varför det, har ett antal personer sagt? Det finns flera orsaker. En av dem är att det inte är bra att ha samma personer i styrande positioner för lång tid. Det behövs ”nytt blod” som man säger och grupper mår inte bra av att inte byta ledarskap efter ett tag. I kyrkovalet i september i år går också nomineringsgruppen vidare och går fram tillsammans med POSK under namnet POSK i Spånga-Kista församling. Detta gör att morgondagens årsmöte också blir det sista för den gamla nomineringsgruppen.

Men nej, detta är inte sorgligt, det är bara sunt. Nu kan nomineringsgruppen också gå vidare och utvecklas under nya ledare och på nya sätt under POSK:s paraply. Nomineringsgruppen litar på ert fortsatta stöd i den formationen. Nya bra saker kommer att hända i vår församling och nya friska krafter kommer in. Jag vill därför tacka er alla för dessa år och jag ser fram mot att se hur nomineringsgruppen utvecklas för församlingens bästa under en när framtid.

Spånga den 26 februari 2017

Åsa E. Hole

avgående ordförande

Vid nästa val

Vid nästa val går vi fram som

POSK i Spånga-Kista Församling

Vid styrelsesammanträdet den 26 oktober 2016 beslöt styrelsen att påbörja övergången från att vara endast en lokalt förankrad nomineringsgrupp till att ingå i POSK, Partipolitiskt Obundna i Svenska kyrkan, vid nästa val. Frågan togs upp på vårens årsmöte och medlemmarna uppdrog åt styrelsen att jobba vidare med frågan. Fördelarna är många. Dels så är POSK ett mer känt begrepp än Sfv-DM. Dels finns det möjlighet att jobba också på stifts och nationell nivå med våra frågor. Styrelsen kommer därför nu att påbörja arbetet med att sätta samman en lista över kandidater som vill ingå under POSK vid valet till Spånga-Kista församlings förtroendevalda vid nästa val. För frågor och synpunkter, kontakta gärna någon av oss i styrelsen.

Vi kommer naturligtvis också att prata om bl.a. detta vid vårt Adventsmöte för medlemmar och andra intresserade den 28 november 2016. Som medlem får du snart ut en inbjudan, om du ännu inte är medlem är du också välkommen. Kontakta någon i styrelsen för tid och plats.

För Spånga Kista Församlings Väl – Djärva Möten

Åsa E. Hole

ordförande

En förvaltare av tradition, kontinuitet och framtid

I söndags a20160925_1214370-2vtackades Anders Roos som varit tillförordnad kyrkoherde i Spånga-Kista församling sedan förra sommaren.

Vid hans avtackning talade flera om hur speciellt det har varit i församlingen under den här tiden. Det fanns mycket för honom att ta tag i när han kom. Nu är församlingen på spåret igen och vi tuffar vidare.

Som ordförande i Församlingsutskottet tackade jag honom för gott samarbete. Jag tackade honom också för att han aldrig, i alla de situationer vi jobbat tillsammans under hans tid här, någonsin tagit beslut som satt honom i första rummet. Han har alltid tänkt på församlingens långsiktiga bästa och en hållbar situation både för församlingen och för de anställda.

Jag sa till honom att det är fint att vara kyrkoher20160925_112248-1de, men det måste nästan vara ännu bättre att få ha varit en brygga, som tillförordnad kyrkoherde, bara för en bestämd tid.

Samtidigt som man då för församlingens tradition vidare är man en förvaltare av dess kontinuitet såväl som den som ska vara med och öppna dörren in till framtiden.  När man har en sådan position finns det saker man måste akta sig för, och det har Anders gjort. En av dem är att tro att man sitter på den enda sanningen.

Jag avslutade därför mitt tal till honom med dikten Sanningen, skriven av poeten Lars Björklund:

Sanningen är det enda som kan befria oss

Ändå är den som säger sig äga sanningen farligast av alla

Den 15 september började vår nya kyrkoherde Jerker Alsterlund.  Jerker, nu är det din tur att få vara vår förvaltare! Välkommen till Spånga-Kista församling!

Sommaren är kort….

….det mesta regnar bort, är en strof från en känd svensk sång. Sommaren är inte bara kort, den är ombytlig också! Midsommarafton, duggregn och grått praktiskt taget hela dagen i Spånga. Midsommardagen, tropiskt varmt! 31 grader uppmätt lokalt i Spånga. Obarmhärtig sol hela dagen. Dagen efter, en annan sång kommer mig till minnes: Regntunga skyar.

Midsommar 2016På midsommarafton, efter avslutat firande bakom Prästgården, talade kyrkoherde Anders Roos vid den traditionsenliga avslutningen med sommarpsalmer i kyrkan. Han talade om förväntningar respektive hopp. Han sa bland annat att en dag som i dag har så många förväntningar på sig. Det ska vara soligt, vackert och från och med i dag och hela sommaren kommer solen att skina och allt kommer att vara bra. Men så är det ju inte riktigt.

Från hans predikan tog vi med oss skillnaden på hopp och på förväntan. Om man bygger sitt liv på förväntan så finns det alltid besvikelse inkluderat. Vi förväntar oss att något ska vara på ett visst sätt och ser med längtan fram mot det, men sedan finns det stor risk för att just vår förväntan inte blev till verklighet. Då blir vi besvikna, ledsna och fattar inte varför just vi ska drabbas så här. Men, om vi lever med hoppet som ledstjärna, vad är skillnaden? Jo, vi hoppas på något, men om det inte riktigt blir så så har vi en acceptans för att vår herre ville något annat. Varför vet vi sällan, men stabila i vår tro på herren vet vi att våra liv är i hans händer och vi har hans beskydd. Att kunna i frid leva ett liv av hoppfullhet förvissade om guds godhet, det är något helt annat än att behöva uppleva besvikelse för det som aldrig blev.

En amerikansk predikant sa en gång: ”Just sitt back, and enjoy the ride.” Bara luta dig tillbaka och njut av resan. Det är det som är skillnaden mellan att leva med förväntan och att leva med hopp!

 

En fridfull sommar tillönskas er alla!

Åsa Hole
ordförande

Vår kamrat Stig Dunvall har lämnat oss

Stig Dunvall

Den 18 april avled vår högt värderade styrelseledamot Stig Dunvall. Stig skulle ut och köra bil med en bekant men resan blev inte som planerat. Stig avled bara något dygn senare i sviterna efter en stor hjärnblödning. Sista gången jag träffade Stig var precis en vecka innan han avled. Som den vänliga och tjänstvilliga man han alltid var erbjöd han mig skjuts hem efter kyrkkaffet. Ingen av oss kunde väl tro att det skulle bli sista gången vi sågs.

Stig har varit ledamot och sekreterare i vår nomineringsgrupp under många år. I förra mandatperioden representerade han oss både i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige men valde inför valet till pågående mandatperiod att stå tillbaka för att låta andra få pröva på detta. Han var också mycket engagerad i olika föreningar, Trygghetsringningen och för att inte tala om hans arbete inom Grannsamverkan där han ofta körde bilen och jobbade med Polisen för att göra vad han kunde för att hålla inbrott och andra former av kriminalitet borta från vårt område. Han var också alltid politiskt intresserad och jobbade för ett långsiktigt och rättvist samhälle.

För några år sedan förlorade han sin älskade Eva. Han sa ofta att deras år tillsammans var de bästa man kunde ha tänkt sig. Det engagemang, omtanke och värme de båda gav oss, och som han själv fortsatte efter att Eva hade fått gå hem, är något vi alla kommer att sakna.

Stig, vi tackar dig för allt du gjort för oss i nomineringsgruppen, för Spånga-Kista församling och för Spånga som vår hembygd. Du kommer att vara mycket saknad och vår grupp kommer aldrig mer att kunna bli riktigt den samma igen! Tack kära du.

Vi lyser frid över ditt minne.

Andlig guidning, behövs det?

Annika StenvallDen 8 maj avskedspredikade Annika Stenvall. Hon hade då varit präst i Spånga församling, och senare Spånga-Kista församling, i 11 år. Hon var, och är, en mycket uppskattad präst och har döpt in ett otal barn i vår kyrka men också fått hålla begravningsgudstjänst för många i vårt område under dessa år. Nu har Annika bestämt sig för att pröva på en ny roll i sitt liv, den som auktoriserad stockholmsguide på finska, italienska och engelska. Vid avtackningen av henne i Spånga kyrka sa t.f. kyrkoherde Anders Roos att egentligen var det samma sak, den att vara guide och/eller präst. Det fick mig att fundera. På sätt och vis har han rätt, men enligt mig, inte helt rätt. Visst, båda yrkena handlar om att styra sökande människor in på rätt väg, men är det så enkelt?

När vi söker vårt andliga hemvist, och när vi söker att lära oss mer om en plats, är det samma sak? Nuförtiden finns det appar av diverse slag för att du själv ska kunna guida dig runt museer, kyrkor och även vissa orter. Hur är det om några år, kan vi då digitalt också ersätta prästen eller vigningsyrkena i stort, med appar? Går det lika bra att googla sig fram för att hitta i Gamla Stan som för att hitta vägledning i ditt andliga liv? Möjligen är jag en gammal bakåtsträvare, men jag tror inte på den lösningen. Visst, det finns redan nu ”digitala kyrkor” och även inom Svenska kyrkan kan man lämna sin bön digitalt för att bäras fram i förbön, men hur skulle det vara att bara ha det så? Nej, i mycket av det som händer i de liv vi getts, och vilka vi i förväg inte vet något om, kommer vägen att vara krokig. Vi behöver ledning och guidning, ja, det stämmer, men vi behöver också den mänskliga kontakten för att klara alla krokar. Forskning av diverse art pekar på behovet av personliga möten generellt. Inget kan ersätta detta. Multimiljonärer gör sällan sina investeringar via en app. De reser i sina små jetplan för att få till stånd det personliga mötet. Inget kan ersätta det. Hur viktigt är det inte då med den andliga investeringen, den som kommer att vara i ”evigheternas evighet” som man ofta sa förr?

Nej, Annika, du går nu in i ett annat yrke, men den andliga följeslagaren och guiden, de inom vigningsyrkena, kommer vi alltid att behöva så länge som vi är människor och andliga sökare. Tack därför för de 11 år du ledde oss på den vägen och lycka till i framtiden! Samtidigt säger vi välkommen till nya präster och diakoner som tar över för att hjälpa oss vidare på den väg som leder in i evigheten. Den guidningen behöver vi alltid!

Med önskan om en gudomlig vår

 

Åsa Hole
ordförande

Kära vänner!

Flyktingströmmarna till Europa är just nu mycket starkare än de varit någonsin säger media. Nedan följer en fin text som min chef, generalsekreteraren för Nämnden för Statligt stöd till Trossamfund Åke Göransson, skrev för några dagar sedan. Styrelsen är enad om att vi vill dela denna med er alla. Frågan många ställer är: Har vi råd? Som kristna finns det bara ett svar på det. Om vi inte har råd att hjälpa våra medmänniskor som förlorat allt, och som bara kan förlita sig på vår hjälp, vad har vi då råd med? Vad är en kostnad? Du ser ditt barn dö framför dina ögon, allt du hoppats på och byggt upp raserat, familjen splittrad. Det mänskliga kapitalet som vi just nu ”förbrukar” kan inte räknas i kronor och ören. Om vi inte känner empati nu som kristna, när kommer vi i så fall att känna den?

Åsa Hole
Ordförande

Malmöbo för en stund

Fredagen den 11 september besökte jag Malmö. En person jag mötte sa att i Malmö talar vi inte om att vara kommuninvånare för det involverar olika beslut, papper och stämpel i passet. Vi säger att vi är Malmöbor och en Malmöbo kan bo här en kortare eller längre tid.

På kvällen kom jag till centralen i Malmö och såg alla nya Malmöbor som kom med tåget från Danmark, men med en mycket längre och farligare resa bakom sig. Det jag också såg var personal från Migrationsverket, Malmö stad och polisen som alla försökte hjälpa de nya Malmöborna tillrätta. Jag såg också Röda korsets sjukvårdsbuss som tog hand om skador och brist på medicin. Präster, pastorer och imamer som fick lyssna till berättelser om liv som gått förlorade på resan och frågor varför livet är så här. Volontärer från frivilligorganisationer som hjälpte till med hur man köper nya tågbiljetter, hur man hittar till en lokal för att kunna övernatta. Jag såg frivilliga som delade ut kläder och mat som skänkts av alla och en var. Sedan såg jag också barn med sina handtextade skyltar där det stod Welcome to Sweden och som gick fram och tog i hand och bockade eller neg som bara ett barn kan göra. Många hade leksaker med sig som de gav till sina nya Malmöbor som var i deras egen ålder.

Vad jag inte såg var protester mot att dessa nya Malmöbor anlände och välkomnades. Jag hade väntat mig det för också i Skåne finns det politiska partier som säger sig vara demokratiska men vill förvägra vår demokrati sitt inneboende väsen, nämligen humanitet. Hur det går ihop har jag försökt, men aldrig lyckats, förstå.

Jag brukar ibland kalla mig för världsmedborgare för att slippa definiera mig utifrån kungar och drottningars byteshandel med människor genom historien eller blodiga krigs gränsdragningar mellan det som idag kallas nationer. När jag lämnade Malmö centralstation kände jag mig som en Malmöbo, i alla fall för en stund.

Åke Göransson

 

Ja, sannerligen är han uppstånden!

sipporFundera lite på rubriken ovan…… Vad står det där egentligen? Det är påskens budskap. Han är uppstånden, men är det ”allt”? Nej, dessa fem ord sammanfattar egentligen allt vad kristen tro står för och har sitt fundament i. Ja, det är så, vi är fundamentalister när det kommer till detta! Kristus är uppstånden. Han sa att detta skulle ske, och så blev det. Vi kan lita på hans ord. Likaså kan vi därför lita på att, som det står i Johannes 11:25  ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör”.

Ibland tycker jag så evinnerligt synd om folk som proklamerar att ”Jag tror inte på någonting, och det gör mig stark och stolt”. För mig skulle det vara en omöjlighet att leva, tror jag. Det skulle nog kännas som att gå på gungfly hela tiden. Man har liksom inget fundament alls att stå på och ge den trygghet som försäkrar dig att du inte är ensam. Någon har sagt att det inte finns något tillfälle som man är så ensam som precis innan man lämnar det här jordelivet. Jag vill inte vara ensam då. Och jag tror inte att jag kommer att vara det, men det får ju stå för mig och min tro.

Under några år har jag och ett antal andra personer i Spånga-Kistaområdet upplevt ynnesten att få vara del av den samtalsgrupp som vår präst Jan Folksén har lett, cirka en gång i månaden, efter gudstjänsten i Spånga kyrka. Vi som fått vara med kommer från alla samhällsklasser, bakgrunder, geografiska delar av församlingen och har alla olika livsstilar, åldrar och erfarenheter. Vi har varit som lite av en ”miniförsamling” på det sättet. Vi brukade börja med att Jan frågar oss om hur vi upplevde dagens predikan. Den underbara känsla jag och antagligen de flesta andra, har fått uppleva i denna öppna och ärliga samtalsmiljö, som gått över alla gränser, verkligen åt alla håll, är något som inte kan köpas för pengar! Upplevelsen att vara mitt bland en grupp människor, som inte rakt av och blint, ”köper” allt vad varken Bibeln, Svenska kyrkan eller treenighet är, och står för det, har gett en sann samvarokänsla och vänskap som jag nog inte riktigt på samma sätt förut upplevt. Men är det inte precis så det ska vara? Ingen ska försöka vara något man ärligt inte är. Samtidigt lever vi i ett samhälle där många är rädda för att ses som det tillskott och den del av mångfalden som vi var menade att vara. Nu går Jan Folksén i pension, och ingen kommer att på riktigt kunna ersätta honom. Förhoppningsvis kommer gruppen ändå att under våren kunna fortsätta, men även om vi ser oss som sanna delar av mångfalden så är vi ändå individer som är unika, och det ska vi också värdesättta. Jesus dog inte, och uppstod inte, för att vi skulle skapa en kyrka av marionetter eller kloner! Mitt hopp är därför att vår kyrka ska växa i den sanna andan av mångfald och inse att Jesus inte var rädd för de som inte var eller ville vara marionetter. Då ska inte vi heller vara det utan frimodigt ta tillvara allt och alla han gett oss!

Midvinternattens köld är hård …

Nej, det är klimatmässigt inte riktigt sant just nu, eller hur? Vi upplever just nu en varmare december än på många år, påstår meteorologerna. Men, är detta då helt sant? För att kunna svara mer rättvist på detta måste vi kanske titta på vad vi menar med klimat. Är det bara huruvida det är torrt eller fuktigt ute, eller om det snöar eller är solsken? Nej, det finns också ett hjärtats klimat, det som, precis likt klimatet i vår utomhusatmosfär, kan vara torrt, eller fuktigt, kallt eller varmt. Vi går just nu igenom en typ av politisk kris i Sveriges historia. Mycket av den är orsakat av en låg temperatur på hjärtfronten.  Vi är ett av världens rikaste länder, men vissa av oss tycker inte att medmänsklighet och värme för de som mest behöver det ryms i vårt land eller i vår ekonomi. Det finns inte utrymme för alla som behöver värme. Eller kanske som Bibeln säger när det gällde Maria och Josef: Det fanns inte plats för dem.

Men kom ihåg vad jag skrev ovan: ”Vi går just nu igenom en typ av politisk kris i Sveriges historia.” Vi sitter inte fast i den.  Ju mer vi kan öka hjärttemperaturen och förbättra vårt medmänniskoklimat, ju fortare går vi igenom den. Låt oss denna jul vara med och låta den kärlek vår Herre visade oss genom att låta sin enfödde son komma till oss verkligen öka denna temperatur. Kan det finnas en större hjärtevärme än den som vår Herre gett oss? Låt oss tillsammans vara ambassadörer för honom och låt alla i vårt land, oavsett bakgrund, hudfärg eller religion få del av den permanenta klimatförändring Guds kärlek genom oss och vårt agerande kan ge. Låt oss i den andan börja vårt nästa år – 2015, låt det bli ett sant nådens år.

Julfika med SfV-DMEn riktigt God Jul och ett Gott Nytt År

önskar vi i Spånga-Kista församlings väl – Djärva Möten